Varvsrörelsen bedrevs vid skeppsvarvet på Getskär mellan 1811 och 1886. Sammanlagt byggdes ett 30-tal fartyg.
Genom att starta varvsrörelse uppnåddes flera fördelar:
Verksamheten på pråmvarvet bedrevs under första hälften av 1900-talet. 1943 byggdes den sista pråmen. Sammanlagt fanns ett 60-tal pråmar i hamnen under olika tidsperioder, vilka också behövde underhållas
Efter 1943 användes pråmslipen huvudsakligen för byggande och reparation av flottläggningsramar.
1 Varvsstugan
Varvsstugan är den enda kvarvarande byggnaden från varvsepoken. Stora salen till vänster var matsal för arbetarna. Lilla rummet i mitten var boningsrum. Rummet till höger var och är fortfarande bagarstuga.
Varvssmedjan byggdes 1856. Den innehöll arbetsplatser för två smidesmästare. Vidare fanns förråd för kol och ämnesjärn.
Det största fartyg som byggts i Sikeå och även det största i Västerbotten. Skeppsbyggmästare var O P Åberg.
Pråmarna är uppdragna på slipen för att repareras. I bakgrunden syns Kalle Johanssons Affär och Café, Gustav Nilssons café och kommissionär Olssons hus.
På bilden ser vi herrskapsfolk från Robertsfors som dukat upp till kvällskalas. Bland pråmbyggarna till höger ser vi bl a Nils Jakobsson och Severin Andersson.
C O V Tundahl var disponent åren 1863-91. Under hans ledning utvecklades varvsrörelsen.
Smedjan byggdes för att förse den återupplivade varvsrörelsen med beslag, bult, spik od. Initiativtagare var bruksdisponent Tundahl, som var en framstående ingenjör och tekniker. Tundahl anlade 1869 den första varmförzinkningsanläggningen i Sverige vid smedjan i Sikeå. Genom förzinkning blev beslagen mindre rostbenägna och därmed hållbarare.
Pråmregistret omfattar totalt 62 pråmnummer. Så många pråmar har knappast samtidigt funnits i hamnen. Eftersom registret sträcker sig över 40 år har pråmar succesivt utrangerats och nya har kommit till. De sista 10 pråmarna såldes 1951.