Varvstugan

Välkommen till Legdeå-Sikeå -Kustbyar i Västerbotten

Varvsstugan

 

Varvsstugan är väl den byggnad i Sikeå som har mest att berätta från varvsepoken och Sikeås storhetstid. Huset är med sina två skorstenar, sina orginalfönster, dörrar och ursprungliga rumsindelning det bäst bevarade minnesmärket från 1800-talet, då varvet blomstrade och utlastningen av järn-och trävaror gav hamnen liv.

 

Exakt när huset är byggt har inte gått att få fram men helt säkert är att det fanns redan på 1860-talet. Matsal för varvsarbetarna, bagarstuga och ett litet bostadsrum var inrymda i huset. Övervåningen användes sommartid som sovutrymme för tillfälliga arbetare i hamnen

 

Här regerade Ante Widman en tid i världen. Han ringde i vällingklockan som rutade in dagen i tider för arbete och rast och han skötte kaffekokningen åt arbetarna. Det berättas att han en gång darrade på handen så att brickan med kaffekopparna ramlade i golvet och alla gick sönder utom en. Ante tog då och kastade också den koppen i golvet. ”Fer du å din jäkel”, lär han ha utropat. Hetsig i humöret var han tydligen och något av ett tillhåll var det nog i Varvsstugan. Där samlades odågorna och historierna är många t ex hur man ”fiskade” palt ur paltgrytan som stod i öppna spisen. (Spisen är kvar än i dag.) En odygding hade klättrat upp på taket och fiskade genom skorstenen, en annan stod och värmde sig vid elden och hakade på och paltarna gick liksom upp i rök.

 

Vad Ante sa, när han märkte det besynnerliga försvinnandet förmäler inte historien. En annan mindre rumsren historia berättar om hur någon nödig person satte sig på skorstenen och gjorde sina behov rakt ner på härden.

 

Invid matsalen fanns och finns än i dag ett litet rum som använts som bostad. Där bodde bl a änkan Anna Grahn med sina tre söner. Trångt och fattigt hade hon det, utan vår tids sociala skyddsnät. Sina inkomster fick Anna från stuvning av splitvedskutor och långa arbetsdagar i bagarstugan. En bagarstuga som än idag är i bruk. Rummet och ugnen med sin malmhäll är bevarad i sitt ursprungliga skick, och där kan Sikeåborna än idag baka sitt eget bröd.

 

När varvet lades ner och verksamheten i hamnen tynade bort blev Varvsstugans matsal obehövlig.

 

Den användes vid möten i vägfrågor och annat men stod för det mesta oanvänd tills MoDo på 50-talet inredde en hobbyverkstad för sina arbetare där. En trogen besökare i verkstan var Severin Andersson, som bodde på Vita Duvan. Han byggde t o m båtar där och det torde väl vara de enda båtar där fönsterbredden fått bestämma båtbredden. Båtarna togs nämligen ut genom fönstret.

 

Purus vitae dolor ut eu - Urna pulvinar suspendisse